Snart, inom ett par månader så kommer dem. Dem sötaste varelserna i världen, dem små bebisarna, kärlek på 4 ben som springer omkring och inte fattar någonting. Bullevalparna.

När vi hade valpar för snart 2 år sen var det som att man hade blivit mamma. Jag och min mor tog minst lika mycket ansvar för dem som Ellabus gjorde. Det var valppassning dag ut och dag in, det kändes som att jag och mamma gick på skift. När hon skulle dra och jobba runt 5 på morgonen så hade hon dragit igång kaffekokaren och väckte mig och sa "nu måste du passa bebisarna, kaffet är på". Det var så mysigt att ligga och kolla på tv och samtidigt höra dem puffas, knuffas och knorra runt i den lilla valphagen, nu snackar vi när dem precis var nyfödda då.
Sen när dem blev runt 4-5-6 veckor så älskade man dem på dagarna, men inte på morgonen. Det var helvete. Man skulle bråka sig in bland 6 valpar som var alldeles nyvakna och sjövilda, det hängde valpar i varenda hörn på kroppen så fort man skulle byta alla tidningar till nya och fräscha. Då ville man bara ta en och en och kasta iväg någonstans, men sen när lugnet gav sig så satt man där inne, dag ut och dag in. Jag gick fan inte ut på 2 månader tror jag, alla kom hem till mig istället för valpkärlek och kaffe. Det var så jävla mysigt. Och snart är det dags igen. ♥