Min lilla stjärna
Tjatigt men jag skiteri. Imorrn ska jag få träffa min pärla, min lilla diva. Cocoboo! Varför jag har en sån kärlek till den hunden är ju såklart för att jag såg den lilla poppa ut ur Ellabus. Hon var den enda (tyvärr) som fick stanna kvar hos oss, resten var vi ju tvungna att sälja osv.. Man märkte redan direkt på henne att hon var störig och divig redan efter en timme ute i världen. Och det min mor sa "Henne ska jag spara!".
Hon har i stort sett uppfostrat sig själv. För hon lyssnar inte på någon. Som hennes mor, som bara lyssnar på det hon vill lyssna på. Först i början trodde vi ju att hon var döv, men tji fick vi! Hon sket ju bara i vad vi sa!
Coco tycker i stort sett inte om någonting, förutom sin familj, haha. Och våra närmaste. Resten hatar hon. Hon hatar typ allt. Men det är hon själv som har valt det, det är inte vi. Hon måste nog bli lite äldre innan hon inser att hon kanske ska sluta vara en hater haha. Fast jag tycker bara att det är kul, att se en hund beté sig i stort sett som en lillasyster. Hon gör ALLT hon inte får göra för att få uppmärksamhet.
Det spelar ingen roll hur många gånger vi kastar ner henne från soffan, på nåt sätt så ligger hon där om man vänder bort ryggen. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger åt henne att inte gå in i mitt rum för att hon tar min smutstvätt och tuggar sönder det, lämnar jag dörren öppen för att t.ex gå på toa så vips är hon där inne för att hitta nåt att tugga sönder eller ta med sig in i buren.
Det spelar ingen roll om hur många gånger vi säger åt henne att sluta naffsa och irritera sig på våran andra hund för att hon TITTAR på oss, det är samma visa varje dag! Listan kan bli lång men väljer att avsluta där!
Hon är som en människa, bullterrier har det psyket. Enligt "hundprogram" osv så betraktas just den rasen för att vara som ett 3årigt barn livet ut. Det är just därför hon är så speciell.
Jag kommer aldrig skaffa en annan hund förutom bullterrier. Det är nog den bästa och roligaste rasen som finns, men en väldigt svår ras att uppfostra om man vill att den ska bli som man vill, haha. Men tillslut så är den långa resan värd allting.
Hon har i stort sett uppfostrat sig själv. För hon lyssnar inte på någon. Som hennes mor, som bara lyssnar på det hon vill lyssna på. Först i början trodde vi ju att hon var döv, men tji fick vi! Hon sket ju bara i vad vi sa!
Coco tycker i stort sett inte om någonting, förutom sin familj, haha. Och våra närmaste. Resten hatar hon. Hon hatar typ allt. Men det är hon själv som har valt det, det är inte vi. Hon måste nog bli lite äldre innan hon inser att hon kanske ska sluta vara en hater haha. Fast jag tycker bara att det är kul, att se en hund beté sig i stort sett som en lillasyster. Hon gör ALLT hon inte får göra för att få uppmärksamhet.
Det spelar ingen roll hur många gånger vi kastar ner henne från soffan, på nåt sätt så ligger hon där om man vänder bort ryggen. Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger åt henne att inte gå in i mitt rum för att hon tar min smutstvätt och tuggar sönder det, lämnar jag dörren öppen för att t.ex gå på toa så vips är hon där inne för att hitta nåt att tugga sönder eller ta med sig in i buren.
Det spelar ingen roll om hur många gånger vi säger åt henne att sluta naffsa och irritera sig på våran andra hund för att hon TITTAR på oss, det är samma visa varje dag! Listan kan bli lång men väljer att avsluta där!
Hon är som en människa, bullterrier har det psyket. Enligt "hundprogram" osv så betraktas just den rasen för att vara som ett 3årigt barn livet ut. Det är just därför hon är så speciell.
Jag kommer aldrig skaffa en annan hund förutom bullterrier. Det är nog den bästa och roligaste rasen som finns, men en väldigt svår ras att uppfostra om man vill att den ska bli som man vill, haha. Men tillslut så är den långa resan värd allting.
Kommentarer
Trackback
