Jaha, eftersom att jag är solokvist idag så kan jag väl passa på att spendera tiden här lite.

Jag sitter nu bänkad, framför family guy med en kopp té och försöker hålla mina ögon uppe. Har jobbat 6.30-18 idag, så man kan säga att jag är LITE paj.

Jag ska inte göra något annat än att bara sitta här framtill kl 21 typ, då ska jag tvätta av sminket och duna dirr. Jag är för trött för att ens tänka på att mina 37 grader inte kommer ligga bredvid, hade ändå tyckt synd om honom för jag hade väl sagt "hej, gonatt!" isf.

Men imorrn kör jag bara till 15 sen är jag äntligen ledig på torsdag. Fyfan vad skönt.
Dock är det ingen ledighetsdag, fram till 16 isf, för då börjar tvätt tiden och städ tiden. Ska göra ett jävla ryck här innan helgen så det är fint på måndag när jag kommer hem igen. Helgen spenderas alltså på södra sidan denna gång!

 

Nu ska jag börja läsa loppans blogg, från 2010 som hon tjatat på mig om. Det ska bli väldigt intressant!

 

Jag har nu legat och kollat igenom typ hela min blogg. VAFAN HÄNDZ? Vafan, det är som att läsa en bok, var det där mitt liv? Det är ju en jävla skillnad på nu och då iaf.

1. Varför i helvete tog jag inte tag i skolan?
2. Varför SLÖSADE jag 4 år på en dåre?

3. Varför gjorde jag ingenting vettigt och levde som en 15-19 åring skulle ha gjort?
4. Varför slösade jag bort den roligaste tiden i mitt liv på att leva i en icke-rolig-"drömvärld"?

5. VARFÖR KOMMER JAG PÅ DETTA NU?

Det blir alltid såhär. När jag är själv. På natten, då kommer mitt sömnbesvär som en liten örfil "sluta jiddra, börja tänka!" typ.

Jag vill inte tänka. Det enda jag tänker på är att han som ska ligga bredvid mig inte ligger här. Min fina kärlek. Det är ju förfan NU jag vet vad kärlek är. Inte när jag var barn. Det som jag har nu, är kärlek. Riktig kärlek.

Jag är som en helt ny människa, en GLAD människa. Det är NU jag är lycklig. Lycklig över att jag har hittat världens bästa jävla människa som förgyller mina dagar med humor, kärlek och värme. Precis det jag jagat efter hela tiden, och äntligen så kom han från ingenstans. Kommer jag någonsin ledsna? Nä, inte denna gång, inte på detta. Jag älskar detta, jag älskar oss, det som VI har och som ingen annan förstår. Det är det som är det bästa, att vi är bäst, tillsammans. Du är helt fantastisk, och jag fattar fortf knappt att vi är vi.

Jag älskar dig, N.

 

Läs, läs inte. Det är inte till nån utav er iaf, bara en person. Jag behövde nog bara få ur mig lite känslor, bl.a lite glada känslor.

Med detta, så säger jag kanske gonatt. Jag är inte trött på långa vägar, och jag kan inte sova utan mina 37 extra grader bredvid. Men man måste ju försöka.

Fuck you och gonatt så länge.

Ja, jag erkänner, jag är less på mig själv och kommer aldrig igång med bloggandet igen, efter alla önskemål och allt tjat så får jag nog helt enkelt säga SORRY MEN JAG FÖRSÖKER.

Jag vet inte vad jag ska skriva om? Att jag är världens lyckligaste tjej nu för tiden? Det är inte ens kul att höra på, det är bara gnälligt.

Ni vill att jag ska skriva bittra inlägg, men samtidigt som det var lite humor i. Jag kunde det förut, när jag gick i skolan och levde ett helt annat liv.

Vem ska jag störa mig på? Det finns ingen i min omgivning längre som jag behöver lägga ner energi på att störa mig på. Och börjar jag skriva om "jag är så glad jadajadajdaj" så orkar ni knappt läsa. Men who the fuck cares? Egentligen? Min blogg har alltid varit som min digitala dagbok. Jag skriver såklart vafan jag vill, men jag vill väl även ha kvar mina få läsare som faktiskt krigar sig in på bloggen för att kolla om jag har skrivit nåt.

Jag har förlorat statistik på bloggen, men jag vet ju hur jag kan få tillbaka den på två röda. Men frågan är, orkar jag det? Vill jag att andra ska läsa det lilla privata som jag kan yttra mig om? Jag vet inte, det återstår och se!

 

Jag ljuger, jag kan skriva saker som jag stör mig på, men jag kanske bör vänta med det? För att locka? Hmm.

Cya bitchez.