Jag har nu legat och kollat igenom typ hela min blogg. VAFAN HÄNDZ? Vafan, det är som att läsa en bok, var det där mitt liv? Det är ju en jävla skillnad på nu och då iaf.

1. Varför i helvete tog jag inte tag i skolan?
2. Varför SLÖSADE jag 4 år på en dåre?

3. Varför gjorde jag ingenting vettigt och levde som en 15-19 åring skulle ha gjort?
4. Varför slösade jag bort den roligaste tiden i mitt liv på att leva i en icke-rolig-"drömvärld"?

5. VARFÖR KOMMER JAG PÅ DETTA NU?

Det blir alltid såhär. När jag är själv. På natten, då kommer mitt sömnbesvär som en liten örfil "sluta jiddra, börja tänka!" typ.

Jag vill inte tänka. Det enda jag tänker på är att han som ska ligga bredvid mig inte ligger här. Min fina kärlek. Det är ju förfan NU jag vet vad kärlek är. Inte när jag var barn. Det som jag har nu, är kärlek. Riktig kärlek.

Jag är som en helt ny människa, en GLAD människa. Det är NU jag är lycklig. Lycklig över att jag har hittat världens bästa jävla människa som förgyller mina dagar med humor, kärlek och värme. Precis det jag jagat efter hela tiden, och äntligen så kom han från ingenstans. Kommer jag någonsin ledsna? Nä, inte denna gång, inte på detta. Jag älskar detta, jag älskar oss, det som VI har och som ingen annan förstår. Det är det som är det bästa, att vi är bäst, tillsammans. Du är helt fantastisk, och jag fattar fortf knappt att vi är vi.

Jag älskar dig, N.

 

Läs, läs inte. Det är inte till nån utav er iaf, bara en person. Jag behövde nog bara få ur mig lite känslor, bl.a lite glada känslor.

Med detta, så säger jag kanske gonatt. Jag är inte trött på långa vägar, och jag kan inte sova utan mina 37 extra grader bredvid. Men man måste ju försöka.

Fuck you och gonatt så länge.