Fyfan, jag får verkligen panik när folk gör bort sig och inte fattar det själva. Mytomaner och sånt shit ni vet? Som snackar en massa, ljuger för allt och alla, säger olika saker till alla när ALLA känner varandra. Det är väl klart man pratar om andra, och vad man har hört om den och den? Men när man hör att DEN personen har sagt 100 olika versioner till olika personer som sedan snackar om det så får jag typ panikångest.
Varför ljuga om sånt som alltid kommer fram? Kan man kalla det för någon slags sjukdom eller? Att man m å s t e ljuga? Fast till en viss del är det rätt kul att höra när personen har gått igång igen, fast egentligen är det bara synd. Alltså jag ryser i panik när jag hör sånt. Ska man ljuga om vardagliga saker, intriger och sånt shit så prata inte med 20 pers som känner varandra bra, prata med någon om det på andra sidan jordklotet som inte fattar ett shit.

Mytomaner, falska människor och pinsamma människor... please, flytta bara ok.