(?)

Ibland tänker jag på det förflutna. Att jag hatar det men samtidigt älskat det mer än något annat. Vad var det som hände, egentligen? Varför gick det så snett? Varför lyssnade du aldrig från första början?
Ibland vill jag veta hur du har det, men jag vet ju att jag inte vill höra svaret ändå, även fast det kanske är okej med allt och inget är förändrat.
Jag hoppas att det är förändrat, för din egna skull och inte någon annans. För jag vet att du är en bra människa, bakom allt det dåliga som du självframkallat. Den du var för 3 år sen.
Ibland tänker jag på hur lycklig jag var egentligen innan allt skit börja hända. Innan allt bara rasade.

Jag erkänner, du krossade mig, men du byggde samtidigt upp mig. Pga dig kommer jag aldrig mer träffa en sån människa som dig, och det är jag glad över. Minsta lilla tecken på ett sånt betéende och den personen kommer få den fetaste skallen och kommer ångra att den inte cyklade till bahamas dagen innan.

Jag behövde lätta på trycket.

Kommentarer

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0